En jobbig, men mysig uteritt

Jag red ut på Krypis för en stund sedan.
I början motarbetade vi varandra hela tiden, och ingenting fungerade som det skulle. Han försökte svänga på varenda liten småväg, och det var riktigt jobbigt ett tag. Han har vart så snäll hela april fram tills i förrgår, då han också höll på så. Men han har säkert en liten test-period nu ;)

När vi kom in på den stigen vi skulle rida på blev han mycket "lugnare". Det är säkert lite också för att han tycker det är hårt att gå på grusvägen. Men på skogsstigarna är det mjukt och både han och jag gillar att vara i skogen.

Vi red upp på en fotbollsplan (schhh, det får ni inte säga) fram till parkeringen och fortsatte på en grusväg. När vi följt grusvägen några hundra meter så kommer vi fram till en asfaltsväg och där fanns det en skylt där det stog "Bronäs vallen". Men jag ville inte rida ut på asfaltsvägen så vi red tillbaka igen och fortsatte på stigen vi ridit på i förrgår. Då hade vi vänt ungefär halvvägs på den. Men i dag fortsatte vi hela vägen och det visade sig att den ledde oss nästan enda hem! Ska nog ta den i morgon med fast börja där vi kom ifrån sist :)


Alma


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0