Björs Elden, inte riktigt hästen från min dröm.

 Okej, våran “historia” tillsammans börjar ungefär såhär:
Jag och mamma satte oss i bilden efter en lyckad lektion på ridskolan den 4 Juni 2010, och  istället för att åka hem svängde vi in åt höger, sedan höger igen och ännu en gång höger tills vi kom fram till en mindre gård med många otroligt vackra kallblods travare. Det var nämligen så att jag och mamma var ute efter en foderhäst på “skoj”, och hennes kompis hade ett snällt sto vid namn Rixa som just då hade föl, men skulle vara avvänjd till hösten. Men vi åkte nog mest dit på skoj för att titta på två nästan nyfödda föl. Fast nu var det så att dom stod på andra gården, hos gårdsägarens pappa, men vi stannade kvar på “första” gården ett tag för att kika i hagarna. Så kom vi till andra hagen på “neder gården” där det stod en otroligt gullig mörkbrun valack med en ganska annorlunda bläs med stora nyfikna ögon som vänligt såg på oss med en sån där valp-blick som man får ibland. Vi pratade med gårdsägarens man, Micke, som sa att denna lilla häst, som faktiskt bara var och är ännu en liten ponny, nog skulle avlivas då han var lite egen. Han var nämligen ganska “fläng” rädd för mista lilla, bakrädd, inte inriden och bara stressade upp sig på banan och klarade inga två- och tre års tester. Och inte kunde dom sälja honom hur som helst som första ponny då han såg väldigt snäll och lugn ut när inget hände till ett litet barn som inte klarade av honom och ramlade av och bröt armen t.ex, så det lutade åt avlivning. Jag och mamma ville så gärna ge honom en extra chans så vi började om från början, ungefär “Hej pollen, detta är en grimma och den är inte farlig”, låter lite konstigt men det var så vi höll på hela sommaren. Så småningom red vi in honom och tränade stenhårt att saker som man inte sett förut inte alls var läskiga. I slutet av augusti var jag och mamma i stallet, mamma nere i stallgången med Anneli (gårdsägaren) och jag uppe på höloftet med Gustav (deras ena son) och plötsligt säger mamma “-Johanna, kom hit!” med lite lurig röst, och hon fortsätter “-Nu är vi Anna-karin och Johanna Hästägare!” eller något liknande, jag var i chocktillstånd och kunde inte kontrollera vad jag gjorde eller sa, jag kommer i alla fall ihåg att jag klättrade ner och slog armarna om Eddis hals, då vi kom på att Eddi var ett väldigt passande smeknamn. Första September stod det på papper, vi var hästägare! Efter det har det bara rullat på, men just nu kan jag inte rida alls då jag skadade mitt knä vecka 10, men snart är jag tillbaka i sadeln, eller kanske till och med i sulkyn!

 Kramar från Björs Elden och Johanna i Järvsö.
- http://www.myheartisyours.blogg.se -
Onormaltbarn @ bilddagboken
Johanna Hästnörd BlomquistPersson @ Facebook